Kom just tillbaka till Vasa efter två dagar av lägenhetsvisningar och ett riktigt givande möte med folket på mitt förlag.

Är trött men nöjd och ska strax se Lilla Onsdag, där Peppe lär vara gäst!

Inte heller ikväll har Brutal Humor rymts med (fr.o.m. nästa vecka lär det synas igen) men här kommer ett nytt brutalt avsnitt av Tommy & Kockens videoblogg!



Någon kommenterade att det blir ännu mer brutalt om man ser flera delar i följd, så jag bifogar allt som kommit hittills!

Ted är en av de nominerade till Årets österbottning 2012! Jag tycker att Ted förtjänar en pokal och skickade därför RÖSTA 2 till nummer 13510. Röstningen pågår ännu några dagar.

Läs om alla de nominerade här.

Teds förträfflighet har jag skrivit om flera gånger, t.ex. här.

Och behöver du ytterligare motivering, kolla in senaste avsnittet av Brutal Humor:

Jag fyller i blanketter och ansöker om stipendier. Denna årligen återkommande rumba är nödvändig, men alltid lika besvärande. Det är fantastiskt att det finns stipendier och understöd att söka, men känslan av att tävla om dem, och att fördelaktigt och koncist beskriva sig själv och sina ambitioner är lite tudelad. Lite som att tvingas försvara och motivera en förälskelse eller något.

Bostaden jag lade in ett anbud på såldes direkt av ägaren själv. Jag fick en privat visning, behövde inte köa, trängas och svettas, fick ställa frågor direkt och höra personliga erfarenheter om husbolaget och grannarna.

Kort efter att jag lagt in mitt anbud fick jag dock meddelande om att någon annan bjudit över. Ingen summa nämndes, bara en fråga om vad som var mitt absolut maximala anbud. Jag svarade och fick vänta till dagen efter. Mitt anbud hade återigen bjudits över, och nu nuddade vi snart vid det pris hon självt begärt i sin annons. Ett pris som, efter en googling på bostadsadressens säljprishistoria, jag redan visste att var 10-15% högre än någon annan bostad som sålts på den adressen under de senaste åren.

Lurar hon mig, började jag tänka. Hittar hon på de här andra anbuden? Hur ska jag kunna veta det? Jag förstod att här fanns en nackdel med att köpa privat av en okänd människa. Det är liksom ganska oövervakat.

Priset hade nu gått upp till en nivå som jag visserligen hade klarat av, men som var klart över den gräns jag mentalt satt upp innan jag lade in mitt första anbud. Det handlade om några tusen till, ställt mot en hisnande mängd tusen jag redan gladeligen erbjudit mig betala. Ändå bestämde jag mig för att hålla mig till planen och inte dras med i budgivningen, inte gå på första bästa bostad trots allt. Jag lät lägenheten gå.

Jag letar vidare från tygsoffan här i Vasa. I en alternativ parallell värld, några tusenlappar fattigare än planerat, skulle jag ha börjat bygga ett nytt litet liv vid Björnparken just nu. Märkliga tankar på ett liv som gick förlorat.

Jag och Ted talade om Pleppo LIVE! i Min Morgon via Skype i morse. Ytterligare sex extraföreställningar har satts in i maj. Har du inte biljett redan är det här absolut sista chansen att boka, tre av dessa extraföreställningar sålde slut genast och efter dessa blir det inga fler.

10 000 biljetter har sålts. Tack och hurra!

Bostadsplaner och andra saker att fundera på har gjort att jag är lite efter, men i tisdags var det ju också premiär för nya säsongen av Lilla Onsdag. Jag tyckte programmet var riktigt bra och tycker du ska kolla in det i sin helhet på Arenan.

Jag och Ted har gjort sketcher även till denna säsong, och första delen av Brutal Humor med Tommy & Kocken finns nu även på youtube!

Jag lämnade just in ett anbud på en lägenhet.

Medan vi väntar på svar lättar vi upp stämningen med en bild av mig som truckchaufför.

Jag får alltså e-post så fort någon lämplig skrubb dyker upp till försäljning och en ny lokal dök upp på tisdagskvällen medan jag satt på nationalteatern. Den såg riktigt bra ut och jag bokade genast en privat visning till dagen efter.

Lägenheten uppfyller alla mina kriterier, förutom att den inte finns i absoluta centrum. Däremot befinner den sig i ett av mina absoluta favoritområden i Helsingfors (invid Björnparken, med Berghälls bibliotek som granne) och riktigt utanför dörren går trean, ettan och nian samt bussar. Metron är om hörnet, och med cykel är man varsomhelst på nolltid.

Visningen avslöjade inga brister. Första intrycket var oerhört positivt. Lokalen är 29m2 och kunde få vara något större, men snyggheten, läget och det mycket välskötta husbolaget kändes nästan unika, på en hård marknad där man knappast kan få precis allt. Dessutom skulle jag ha råd.

Det enda som talar emot är tanken på hur kort tid jag letat och hur det känns farligt och dumt att hoppa på första bästa lägenhet som känns bra när det handlar om såhär stora investeringar. Samtidigt borde jag ge ett anbud idag, om jag tänker göra det.

Röka och fundera, som det heter. Röka och fundera.

Tillbaka i Vasa efter fyra dar i Helsingfors då jag bland mycket annat såg underbara föreställningen Homo! på nationalteatern, bar diskmaskiner i Hagnäs och gick på två lägenhetsvisningar.

Den första - mitt livs första visning som bostadsspekulant - fick mig nästan, nästan att börja gråta. Det var en etta utanför mitt primära sökområde, men med ett gott pris, en sympatisk presentation på nätet och goda lokaltrafikförbindelser. Visningen började 17:45 i måndags och jag var där i god tid. Vädret (slask) gjorde säkert sitt, men när jag kom fram såg gatan ut som en uppspydd grötportion. Jag passerade en hukande, yrande, spyende tonåring och några äldre män som muttrade ilsket på min väg till huset, där jag möttes av en kö ända ut i trappan. Folk blängde på varandra, snörde av sig sina skor och armbågade sig in genom den flagande ytterdörren vartefter de som redan tittat sig omkring kom ut.

Bilderna på nätet ljög som bara bilder på nätet kan ljuga. Lägenheten var grådaskig, liten, märkligt renoverad med gräslig träpanel i köket och långa sprickor som sträckte sig över hela taket. Badrummet var litet och märkligt lågt, jag ställde mig på tå och slog huvudet i taket. Jag avskydde området, huset och bostaden från första stund. Tanken på att åtminstone fyrtio människor stod och köade för att skriva sitt namn på mäklarens lista under de femton minuter jag var inne, tanken på fyrtio människor som ville betala 135 000€ för den där sorgliga skrubben, fick mig riktigt ur fattning.

På bussen tillbaka till centrum var jag ovanligt förtvivlad. Alla nya lärdomar ramlade över mig, som t.ex. att utbudet av bostäder som matchar mina önskemål om läge, pris och skick inte bara är få - de finns helt enkelt inte. Och så begrep jag plötsligt det självklara faktum att den dagen ett alternativ dyker upp så kommer det inte bara att stå 40 människor och trängas i hallen inför visningen, folk kommer att köa som om det gällde livet. Jag gick till hotellet och skrev en sorglig kolumn om hemlöshet som ni kan läsa i Hbl om några dagar.

Den andra visningen var en helt annan sak. Jag återkommer strax till den.

Från och med imorgon kl 21:30 börjar en ny säsong av Lilla Onsdag på FST5! Jag och Ted har gjort en uppsättning sketcher som ingår i varje program.

Bänka dig framför teven imorgon, för du vill inte missa Tommy och Kockens brutala videoblogg.

Jag stack till Helsingfors och kom just från bion där jag såg Lisbeth naken märkligt ofta. Tyckte hursomhelst om filmen. Även om Sverige var folktomt och iskallt. Musiken var särskilt bra.

Min sympatiskt desperata bostadsannons publicerades verkligen idag och Hbl ringde på eftermiddagen och ville veta hur det gått. Ingen har ännu nappat på mitt erbjudande. Men få se vad som händer efter den här plötsliga artikeln.

Skoj med uppmärksamhet, även om det möjligen får alltsammans att verka mer desperat sympatiskt än sympatiskt desperat. Kommentarerna till artikeln är också märkliga. Intressant hur folk kan läsa in så mycket girighet, övermod och arrogans i den där annonsen. Jag som bara optmistiskt är ute efter nånstans att bo, med de medel och kunskaper jag besitter. Eller är det pretentiöst att säga att man kan skriva en roman? Vore det en annan sak - mindre girigt eller pretentiöst - om jag var båtbyggare och som mellanskillnad erbjöd en segelbåt jag snickrat ihop?