I Vasa igen

Kom just tillbaka till Vasa efter två dagar av lägenhetsvisningar och ett riktigt givande möte med folket på mitt förlag.

Är trött men nöjd och ska strax se Lilla Onsdag, där Peppe lär vara gäst!

Inte heller ikväll har Brutal Humor rymts med (fr.o.m. nästa vecka lär det synas igen) men här kommer ett nytt brutalt avsnitt av Tommy & Kockens videoblogg!



Någon kommenterade att det blir ännu mer brutalt om man ser flera delar i följd, så jag bifogar allt som kommit hittills!



Publicerad 24.01.2012 kl. 20:59

Årets hårigaste människa

Ted är en av de nominerade till Årets österbottning 2012! Jag tycker att Ted förtjänar en pokal och skickade därför RÖSTA 2 till nummer 13510. Röstningen pågår ännu några dagar.

Läs om alla de nominerade här.

Teds förträfflighet har jag skrivit om flera gånger, t.ex. här.

Och behöver du ytterligare motivering, kolla in senaste avsnittet av Brutal Humor:

Publicerad 20.01.2012 kl. 12:35

Dags igen

Jag fyller i blanketter och ansöker om stipendier. Denna årligen återkommande rumba är nödvändig, men alltid lika besvärande. Det är fantastiskt att det finns stipendier och understöd att söka, men känslan av att tävla om dem, och att fördelaktigt och koncist beskriva sig själv och sina ambitioner är lite tudelad. Lite som att tvingas försvara och motivera en förälskelse eller något.
Publicerad 17.01.2012 kl. 13:23

Kaj köper lokal, budgivning

Bostaden jag lade in ett anbud på såldes direkt av ägaren själv. Jag fick en privat visning, behövde inte köa, trängas och svettas, fick ställa frågor direkt och höra personliga erfarenheter om husbolaget och grannarna.

Kort efter att jag lagt in mitt anbud fick jag dock meddelande om att någon annan bjudit över. Ingen summa nämndes, bara en fråga om vad som var mitt absolut maximala anbud. Jag svarade och fick vänta till dagen efter. Mitt anbud hade återigen bjudits över, och nu nuddade vi snart vid det pris hon självt begärt i sin annons. Ett pris som, efter en googling på bostadsadressens säljprishistoria, jag redan visste att var 10-15% högre än någon annan bostad som sålts på den adressen under de senaste åren.

Lurar hon mig, började jag tänka. Hittar hon på de här andra anbuden? Hur ska jag kunna veta det? Jag förstod att här fanns en nackdel med att köpa privat av en okänd människa. Det är liksom ganska oövervakat.

Priset hade nu gått upp till en nivå som jag visserligen hade klarat av, men som var klart över den gräns jag mentalt satt upp innan jag lade in mitt första anbud. Det handlade om några tusen till, ställt mot en hisnande mängd tusen jag redan gladeligen erbjudit mig betala. Ändå bestämde jag mig för att hålla mig till planen och inte dras med i budgivningen, inte gå på första bästa bostad trots allt. Jag lät lägenheten gå.

Jag letar vidare från tygsoffan här i Vasa. I en alternativ parallell värld, några tusenlappar fattigare än planerat, skulle jag ha börjat bygga ett nytt litet liv vid Björnparken just nu. Märkliga tankar på ett liv som gick förlorat.
Publicerad 14.01.2012 kl. 11:20

Brutalt mycket biljetter

Jag och Ted talade om Pleppo LIVE! i Min Morgon via Skype i morse. Ytterligare sex extraföreställningar har satts in i maj. Har du inte biljett redan är det här absolut sista chansen att boka, tre av dessa extraföreställningar sålde slut genast och efter dessa blir det inga fler.

10 000 biljetter har sålts. Tack och hurra!

Bostadsplaner och andra saker att fundera på har gjort att jag är lite efter, men i tisdags var det ju också premiär för nya säsongen av Lilla Onsdag. Jag tyckte programmet var riktigt bra och tycker du ska kolla in det i sin helhet på Arenan.

Jag och Ted har gjort sketcher även till denna säsong, och första delen av Brutal Humor med Tommy & Kocken finns nu även på youtube!

Publicerad 13.01.2012 kl. 09:43

Kaj köper lokal?

Jag lämnade just in ett anbud på en lägenhet.

Medan vi väntar på svar lättar vi upp stämningen med en bild av mig som truckchaufför.


Publicerad 12.01.2012 kl. 16:47

Kaj köper lokal, den andra visningen

Jag får alltså e-post så fort någon lämplig skrubb dyker upp till försäljning och en ny lokal dök upp på tisdagskvällen medan jag satt på nationalteatern. Den såg riktigt bra ut och jag bokade genast en privat visning till dagen efter.

Lägenheten uppfyller alla mina kriterier, förutom att den inte finns i absoluta centrum. Däremot befinner den sig i ett av mina absoluta favoritområden i Helsingfors (invid Björnparken, med Berghälls bibliotek som granne) och riktigt utanför dörren går trean, ettan och nian samt bussar. Metron är om hörnet, och med cykel är man varsomhelst på nolltid.

Visningen avslöjade inga brister. Första intrycket var oerhört positivt. Lokalen är 29m2 och kunde få vara något större, men snyggheten, läget och det mycket välskötta husbolaget kändes nästan unika, på en hård marknad där man knappast kan få precis allt. Dessutom skulle jag ha råd.

Det enda som talar emot är tanken på hur kort tid jag letat och hur det känns farligt och dumt att hoppa på första bästa lägenhet som känns bra när det handlar om såhär stora investeringar. Samtidigt borde jag ge ett anbud idag, om jag tänker göra det.

Röka och fundera, som det heter. Röka och fundera.
Publicerad 12.01.2012 kl. 12:01

Kaj köper lokal, den spännande fortsättningen

Tillbaka i Vasa efter fyra dar i Helsingfors då jag bland mycket annat såg underbara föreställningen Homo! på nationalteatern, bar diskmaskiner i Hagnäs och gick på två lägenhetsvisningar.

Den första - mitt livs första visning som bostadsspekulant - fick mig nästan, nästan att börja gråta. Det var en etta utanför mitt primära sökområde, men med ett gott pris, en sympatisk presentation på nätet och goda lokaltrafikförbindelser. Visningen började 17:45 i måndags och jag var där i god tid. Vädret (slask) gjorde säkert sitt, men när jag kom fram såg gatan ut som en uppspydd grötportion. Jag passerade en hukande, yrande, spyende tonåring och några äldre män som muttrade ilsket på min väg till huset, där jag möttes av en kö ända ut i trappan. Folk blängde på varandra, snörde av sig sina skor och armbågade sig in genom den flagande ytterdörren vartefter de som redan tittat sig omkring kom ut.

Bilderna på nätet ljög som bara bilder på nätet kan ljuga. Lägenheten var grådaskig, liten, märkligt renoverad med gräslig träpanel i köket och långa sprickor som sträckte sig över hela taket. Badrummet var litet och märkligt lågt, jag ställde mig på tå och slog huvudet i taket. Jag avskydde området, huset och bostaden från första stund. Tanken på att åtminstone fyrtio människor stod och köade för att skriva sitt namn på mäklarens lista under de femton minuter jag var inne, tanken på fyrtio människor som ville betala 135 000€ för den där sorgliga skrubben, fick mig riktigt ur fattning.

På bussen tillbaka till centrum var jag ovanligt förtvivlad. Alla nya lärdomar ramlade över mig, som t.ex. att utbudet av bostäder som matchar mina önskemål om läge, pris och skick inte bara är få - de finns helt enkelt inte. Och så begrep jag plötsligt det självklara faktum att den dagen ett alternativ dyker upp så kommer det inte bara att stå 40 människor och trängas i hallen inför visningen, folk kommer att köa som om det gällde livet. Jag gick till hotellet och skrev en sorglig kolumn om hemlöshet som ni kan läsa i Hbl om några dagar.

Den andra visningen var en helt annan sak. Jag återkommer strax till den.
Publicerad 12.01.2012 kl. 11:23

Brutal humor

Från och med imorgon kl 21:30 börjar en ny säsong av Lilla Onsdag på FST5! Jag och Ted har gjort en uppsättning sketcher som ingår i varje program.

Bänka dig framför teven imorgon, för du vill inte missa Tommy och Kockens brutala videoblogg.




Publicerad 09.01.2012 kl. 16:42

Lisbeth, annons och så en artikel

Jag stack till Helsingfors och kom just från bion där jag såg Lisbeth naken märkligt ofta. Tyckte hursomhelst om filmen. Även om Sverige var folktomt och iskallt. Musiken var särskilt bra.

Min sympatiskt desperata bostadsannons publicerades verkligen idag och Hbl ringde på eftermiddagen och ville veta hur det gått. Ingen har ännu nappat på mitt erbjudande. Men få se vad som händer efter den här plötsliga artikeln.

Skoj med uppmärksamhet, även om det möjligen får alltsammans att verka mer desperat sympatiskt än sympatiskt desperat. Kommentarerna till artikeln är också märkliga. Intressant hur folk kan läsa in så mycket girighet, övermod och arrogans i den där annonsen. Jag som bara optmistiskt är ute efter nånstans att bo, med de medel och kunskaper jag besitter. Eller är det pretentiöst att säga att man kan skriva en roman? Vore det en annan sak - mindre girigt eller pretentiöst - om jag var båtbyggare och som mellanskillnad erbjöd en segelbåt jag snickrat ihop?
Publicerad 09.01.2012 kl. 00:43

Kaj köper lokal, del 3

Ibland får man infall. I kärlek och bostadsköp är allt tillåtet. På söndag kan ni (på riktigt) bonga följande annons i Husis:

"Ung publicerad författare önskar köpa bostad (ca 25-45m2) i centrala Hfors. Ge mig ett bra pris så skriver jag en roman åt dig."

Det ska sticka ut på ett positivt sätt hoppas jag. Lite naivt på ett sådär sött vis. Vad beträffar det här med att skriva en roman ser jag det såhär: jag har redan insett att de öppna marknadspriserna i centrum är snäppet för höga för vad en ensam köpare med mina inkomster har råd med. Vad kan jag erbjuda för unikt som mellanskillnad? Finns det inte människor där ute med en historia att berätta, men som kanske inte klarar av det själv?

Man tager vad man haver. Skriva är det enda jag kan.
Publicerad 06.01.2012 kl. 12:41

Kaj köper lokal, del 2

Argumenten för att köpa bostad framom att hyra är nästan alltid ekonomiska. Och med hyresnivåerna i Helsingfors (man får räkna med minst 800€ om man vill bo i centrum) är det lätt att fatta. Måste man ändå ut med sådana summor varje månad - varför inte betala dem åt sig själv? Åttahundra är en ordentlig amortering på vilket lån som helst.

Men än de känslomässiga argumenten? Visst, visst - vad är ägande egentligen, hur kan man egentligen äga någonting, och är inte allt materiellt egentligen förgängligt och fåfängligt? Men att äga och ta fullständigt ansvar för något skapar ändå känslomässiga band. Och efter snart 9 år i olika hyreslägenheter, lånade lägenheter, perioder av bostadssökande och flängande hit och dit skulle det kännas skönt - framför allt varken ekonomiskt, förnuftigt eller vuxet, utan just det, skönt - med något jag kunde ta ansvar för och kalla för ett eget hem. Ännu en hyreslägenhet (som jag kunde tänkas bo i ett år, max två) skulle inte alls kännas skönt på det sättet, är jag övertygad om.



Vad är hem? Där man har sin säng, sin katt, sina böcker? Där man trivs, känner sig trygg, mår bra, har sina vänner, sin familj? Jag tror att hem är allt detta, men ju äldre jag blir desto mer börjar jag känna att hem har mycket att göra också med beständighet och hängivenhet. En fast punkt, i mer än ett år i taget i varje fall.
Publicerad 05.01.2012 kl. 11:18

Kaj köper lokal, del 1

Kommer 2012 nu då att bli året då Kaj köper sin första bostad?

Just nu är jag hemlös, bor i en lånad lägenhet i Vasa och har alla mina saker staplade i diverse vrår hemma hos mina föräldrar. Planen var att hyra en lägenhet i Helsingfors fr.o.m. mars, men så fort tanken på att istället köpa eget börjat rotera känns allt annat plötsligt bara dumt. Jag har bott på hyra sen jag var 20. Det börjar bli väldiga pengasummor som jag aldrig får se igen.

Problemet är att jag vill bo i centrum av Helsingfors. De lägenheter jag tittar på som uppfyller kriterier på storlek (större än 25 kvadrat, helst över 30), läge (jag tänker Tölö, Rödbergen, Kampen, Ulrikasborg, möjligen Hagnäs) och hustyp (ett välskött bostadsbolag, ett hus byggt helst före 1940) är så dyra att det börjar svida bakom pannbenet för en näpen kulturarbetare som jag. En kvarts miljon för 30 kvadrat är inte bara skräckinjagande, det börjar dessutom kännas absurt.



Jag har ägnat några dagar i samtal med olika banker. Min egen bank, Sampo, fick mig först att vilja överge hela idén, då min månadsinkomst verkade vara det enda som räknades. Jag, som med mina oregelbundna inkomster från tio olika håll har svårt att beräkna sådant, fick ett ganska svalt bemötande och dessutom höra att det maximala lånebelopp jag kan förvänta mig inte ens skulle räcka till en mögelskadad tambur i Sockenbacka. Trotsigt gick jag över torget till Andelsbanken och fick ett mycket mer optimistiskt bemötande och en mängd utprintade offerter. Det är klart att jag ska köpa bostad i Helsingfors tyckte kvinnan jag talade med, och hon var så trevlig att jag övervägde föreslå att vi skulle köpa bostaden tillsammans.

Återvände sedermera till Sampo och berättade om mina erfarenheter på Andelsbanken och visade några fina papper om hur duktig jag är, och fick genast ett mera positivt bemötande. Imorgon ska jag ännu på dejt med Nordea, men har redan lärt mig så mycket om hur lånerumban går till att jag tvivlar på att de kan komma med något avgörande tillägg till något av det Andelsbanken/Sampo har att erbjuda.

Lånet fixar sig alltså. Om jag hittar något intressant. Och om jag vill. Tidpunkten känns mer problematisk. Räntorna är låga nu, men bostadspriserna är skyhöga, och världsekonomin gungar. En del förutspår bostadsrea om några år, men priserna kan lika gärna fortsätta stiga ännu ett tag, och en rejäl räntehöjning kan hursomhelst ta ut fördelarna med en sänkning av priserna.

Men jag måste ju bo nånstans. Och att spekulera i framtiden är som att klaga på vädret. Alla gör det, men vad fan. Vädret gör som det vill.



Det här med att skuldsätta sig, äga och amortera, det är helt nytt för mig. Skrämmande på flera sätt. Kanske jag för en tid kan förvandla den här bloggen till en temablogg om bostadsköp för att kanske samla goda råd från er, kära bloggläsare, och lite lindra all ångest?

Äger ni? Var då? Har ni någonsin ångrat att ni inte hyr? Och har ni goda råd?
Publicerad 04.01.2012 kl. 17:58

Summering

Precis som för ett år sen tänkte jag ta paus i nyårsfirandet för att försöka mig på en summering av året som gått.

2011 får mig att tänka på flytt, förändring och pleppo. Jag har roadat mina saker mellan fem olika lägenheter och hem och däremellan bott på hotell och lånat folks soffor. Jag har börjat jobba i en ny bransch och lärt känna en massa nya människor.

I januari bodde jag i Göteborg, satt på stadsbiblioteket och skrev mer än 100 sidor på min nya roman medan jag testade framgångsrikt på LCHF. Jag tröttnade dock snabbt på broccolipuré, bacon och feta ostar men mådde alldeles sanslöst bra.



I februari flyttade jag plötsligt hem till Finland igen, bodde hos mina föräldrar och var ganska ledsen vill jag minnas. Jag avslutade min kolhydratfria period med att äta prinsesstårta på min födelsedag och fick rysningar och ryckningar i ansiktets samtliga muskler. Jag öppnade också en aktieportfölj och lyckades tajma mina inköp oerhört dåligt. Veckan efter mina första aktieköp fick världen fel i huvu, oroligheter bröt ut i norra Afrika, en tsunami drabbade Japan, Nokia slog sig samman med Microsoft och samtliga aktier sjönk i värde för att ett knappt år senare vara mer än en fjärdedel billigare.



I mars flyttade jag till Helsingfors, talade om stamning i teve, skrev vidare på romanen, blev utnämnd till Årets författare på Kreagalan, reste till Stockholm och hämtade hem mina katter igen.







I april skrev jag roman och Pleppobok, köpte en snärttig brittisk tavla och en ny iPhone, joggade längs Arabiastranden och såg Roger Waters framföra The Wall - en mångårig dröm.



I maj åkte jag till Stockholm för att se The Wall en gång till, skrev på romanen och blev sambo igen då min dåvarande återvände från Göteborg.

i juni blev romanen färdig, jag åkte på bilsemester genom Sverige och firade midsommar i Esse.





I juli fick mina katter ett nytt hem i Tammerfors. De hämtades i en Jaguar med vita lädersäten och jag är ganska säker på att de visade fingret åt mig i bakrutan.



I augusti var jag toastmaster på bröllop, tågluffade genom Italien och blev singel igen efter nästan tre år. Jag flyttade och körde 1200 kilometer i skåpbil under ett kaotiskt dygn.





I september flyttade jag till Vasa och började repetera Pleppo LIVE! - Välkomna till mommos! Jag lärde känna en massa nya människor och de hektiska repetitionerna gjorde att jag för första gången sedan gymnasiet vägde under 80 kg.





I oktober fortsatte repetitionerna och den 22.10 var det premiär. Samtidigt lanserade vi Pleppoboken och en ny hemsida och upplevde en månad av mediecirkus. Fyrtio föreställningar såldes slut redan innan premiären och då både föreställningen och boken fick lysande recensioner började extraföreställningar sättas in och nya upplagor att tryckas. De planerade 40 föreställningarna blev (hittills) 86 och Pleppoboken intog topplaceringen på Adlibris försäljningslista.











I november föreläste jag tillsammans med Ted i en rad skolor och så spelade vi Pleppo LIVE! för utsålda hus.





I december spelade vi ännu mera Pleppo, jag såg Paul McCartney i Helsingfors, lånade en lägenhet i Tölö och firade sedan stormig och snöfri jul hemma i Esse. Min roman antogs för publicering hösten 2012. Vasabladet utnämnde Pleppo LIVE! till en av årets stora kulturhändelser och nämnde Tomas Tranströmers nobelpris i en bisats. Jag fick hybris, köpte champagne och färgade håret brunt.





Ikväll spelar jag årets sista föreställning och firar därefter nyårsfest på teatern.

Ett kreativt och produktivt år. Jag har skrivit 27 kolumner, en halv roman och en mängd kortare och längre texter. Jag har också börjat fundera på kommande projekt - en ny roman och en pjäs för Svenska Teatern.

Bloggen har levt på vid sidan om, då och då med kortare och längre uppehåll. Jag gillar att blogga och tänker fortsätta med det, och tackar alla läsare för kommentarer, uppmuntran och allmänt god fiilis.

Gott nytt år på er.
Publicerad 31.12.2011 kl. 13:06

Slut på frosseriet

Jag kom, åt och sov. Tre goda dagar i Esse. Nu packar jag kaliserna och far till Vasa för att spela årets fem sista föreställningar. Få se vad tio dagar ledigt gjort för replikminnet. Hbl kommer att följa med kvällens föreställning så vi tänkte vara bra, snygga och ödmjukt proffsiga. Mittiallt är vi så chokostinna och utvilade att vi istället spyr, glömmer och somnar på scen. En annan form av underhållning i och för sig.

Det stormar rejält. Mors och fars lilla utomhuspaviljong blåste just omkull.
Publicerad 27.12.2011 kl. 11:59

Kaj Korkea-aho här, hej. Jag är en ung man som då och då livar upp ett anspråkslöst yttre med tämligen iögonenfallande skor. Jag debuterade med en roman 2009, har gjort olika program för radio och teve sedan 2005 och startade tillsammans med min kompis Ted humorfabriken Pleppo Toy 1998. Den här bloggen handlar om min vardag som skrivande, funderande, iakttagande petimäter. Kontakt: kaj (alfakrull) pleppotoy.com.

Senaste kommentarer