Idag skriver jag om invecklad kärlek och söker bra beskrivningar på hur det känns att bli dumpad. Det där med att marken dras undan för ens fötter känns lite använt. Och att gråta isglass som Meat Loaf gjorde känns lite mycket. Förslag?
Kärlek
26 juli 2010, @ 12:15
Tove
26 juli 2010, 12:28
Det beror ju lite på hurdant förhållande det var. Ibland kan det mest vara den förlorade framtiden som är jättetung att sörja. Men tja, dumpningsögonblicket är kanske en annan sak..
Svar 27 juli 2010, 08:21
Tack för den förlorade framtiden, det är en bra formulering. Det var frågan om ett ganska ungt och konstigt förhållande det här.
gabriella
26 juli 2010, 13:54
självkänslan far ju. Du är inte värd nånting, eftersom den du tycker mest om tycker så. Så visst skälver världen till.
Svar 27 juli 2010, 08:21
Tack! Det här var mitt i prick och ganska exakt den känsla jag var ute efter!
DHM
26 juli 2010, 15:49
Som att få fågelskit i huvudet. Du vet inte hur du ska gå vidare. (int kan du ju bara torka bort det med handen heller).
Svar 27 juli 2010, 08:22
Det där förtjänar en helt egen historia! Jag kanske stjäl den där formuleringen, bara så du vet!
ica
26 juli 2010, 20:14
det beror förstås på situationen, jag menar i bland är det precis som innan man halkar man ser händelse förloppet minst tre gånger innan man slår i marken, och känslorna är oftast då:
förnedring (HAN gjorde slut, du var för korkad för att inse att det skulle gå fel och du borde ha sett den förbannade is-fläcken innan du satte foten på den) ilska (du såg dig inte för, hur kan den j**ln göra slut med MIG?) ledsamhet (hur du än gör kommer det ta ont)
förnedring (HAN gjorde slut, du var för korkad för att inse att det skulle gå fel och du borde ha sett den förbannade is-fläcken innan du satte foten på den) ilska (du såg dig inte för, hur kan den j**ln göra slut med MIG?) ledsamhet (hur du än gör kommer det ta ont)
Svar 27 juli 2010, 08:24
Oh, jag avskyr det där ögonblicket då man ramlar och har passerat the point of turning back, då man vet att det snart kommer att göra ont. Den där vetskapen är mycket värre än själva smärtan sen.
Bra analys dessutom! Förnedring, ilska, ledsamhet - det kunde vara VRs nya slogan, haha.
Bra analys dessutom! Förnedring, ilska, ledsamhet - det kunde vara VRs nya slogan, haha.
kisimyran
26 juli 2010, 20:28
Det känns som att plötsligt vara tvungen att svälja en hel grapefrukt. Helt fysiskt alltså.
Svar 27 juli 2010, 08:25
Nu har jag känslan av en klump i halsen, tack ska du ha!
sk
26 juli 2010, 20:52
Man vet inte vart man skall ta vägen, för det gör så ont.
Svar 27 juli 2010, 08:25
Och alla omkring, dom fattar ingenting, det gör ont!
el
27 juli 2010, 22:27
man vill ju bara skratta och gråta samtidigt. Och aldrig annars gråter man som då. Störtfloder. Ansiktet blir en övermogen tomat. Sen lyssnar man på Lars Winnerbäcks singel och ser sitt liv på ett helt nytt sätt. Det är nu man ska ta tillvara allt som man inte kunde då.
Lia
28 juli 2010, 02:19
Det beror ju lite på det där. Om man blir dumpad när allting har gått åt helvete ganska länge redan och man bara dragit ut på det, och det råkar vara den andra som gör det eller om man håller på i sin egen lilla värld att planera bröllop, barn, volvo och villa och plösligt vill int fabon mera ..i det senare fallet skulle jag nog tro att det känns som om någon sticker ner sin hand i strupen, trycker ner den tills den når hjärtat, tar tag i det och vrider några varv runt, för att till slut dra ut det samma väg .. kanske det var för brutalt? men så tror jag nog att det skulle kännas, rent fysiskt alltså. Huhuh..
Bloggens inlägg (Atom)
A
Eller gödsel.
Vad vet jag, jag har aldrig blivit dumpad. Okej en gång, men då var jag tie år gammal.